Andra boken om trillingarna på svenska och bondska
Texterna är skrivna både på svenska och på bondska med en känsla av ett skriftspråk.
Liksom i den första boken -Trillingarna på Sandeslätten och resan till Norrland / Trillingarna ötte Sandschetta å reisa dell Norrland är boken Trillingarna på grönbete/ Trillingarna ötta löuta skrivna på rim och liksom i den första boken är texterna på bondskan en blandning av olika uttryck i trakterna runt Piteås kustland och inland som kan skilja sig åt.
Jag har också tagit med en del gamla bortglömda bondska ord utifrån Ingvar Brännströms ordbok - ållt mila aagg å ööx- .
Miljön utspelar sig i Piteås skärgård utifrån min egen barndom och mina egna barns barndom.
Jag flyttade från Piteå till Göteborg för över fyrtio år sedan och och har större delen av mitt yrkesverksamma liv arbetat med läsinlärning både för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar men även inom Sfi (svenska för invandrare).
I mitt arbete med Sfi-elever har jag mött elever som saknar skriftspråk överhuvudtaget och därigenom blivit medveten om hur mycket bondskan har präglat mig. Allt i bondskan är ju baserat på talet.
Jag blev där medveten om mitt eget ”modersmål”, ett språk utan skrift men ändå högst levande muntligt. Åtminstone var det så för tio år sedan då jag började intressera mig för det.
I en artikel i Göteborgs-Posten den 17 september 2019 skriven av Hedemo så:
”...hotas nära hälften av världens språk av utrotning samtidigt som de stora världsspråken växer – de drygt tjugo största språken talas idag av runt hälften av jordens befolkning…”
Vidare i artikeln står:
”Sverige är hem till flera olika samiska språk eller dialekter av desamma. Alla är utrotningshotade enligt Unesco. Ett språk räknas som utrotat när ingen nu levande människa bemästrar det vilket händer allt oftare enligt Unesco, som uppskattar att ett språk dör med sin sista talare varannan vecka.”
Det har varit roligt att leka fram ord på både svenska och bondska och hitta rim och melodier som passar båda ”språken” och jag är glad över om boken kan bidra till att bevara det gemensamma kulturarv i Piteå som bondskan faktiskt är.
Hälsningar Åsa